En till sömnlös natt, det har blivit så många den senaste tiden att jag längre inte kan räkna dom. En till natt som slutar i tårar. Varje ljud får mig helt panikslagen och jag tror att dom är här för att göra det dom svurit på. Jag är så förbannat trött på att aldrig känna mig säker. I ett helt år hotade dom mig till livet, jag kommer alltid vara rädd. Nätterna är värst, det är då jag är mest rädd. Lyckas jag somna drömmer jag i detalj om deras grymhet. Jag är aldrig utvilad utan ständigt trött och utmattad. Jag kommer gå in i vägen snart, för varken min kropp eller mitt psyke klarar det här längre. Vad fan ska jag göra för att kunna må bra igen? Jag har länge funderat på vad som kommer hända när jag verkligen inte orkar mer, tanken gör mig lika rädd varje gång. Dom har redan förstört mig, dom får inte avsluta mitt liv. För jag vill inte dö, jag vill inte ta självmord för att jag inte kan hantera det här längre. Jag vill inte bli offret som tar självmord. Men när flashbacksen och rädslan blir för stark klarar jag knappt att hantera det. En dag kommer inte orken att kämpa emot att finnas där. Och jag vet att den dagen kommer ske om inget förändras. Men vad ska förändras för att jag ska orka? Allt har ju redan hänt, ingen kan ändra på det

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag kan aldrig begära att någon annan ska förstå vad jag känner och var jag går igenom. För det första kommer ingen, och då menar jag verkligen ingen att få veta allt som hänt mig och vad dom utsatte mig för. För det andra är det inte mänskligt att k...

Min ptsd har blivit mycket värre. 1 år efter första våldtäkten började jag få flashback. I början var det bara små glimtar av själva våldtäkterna. Oftast var det känslan av att inte ha kontroll och otrygghet som utlöste flashbacksen. Det var ungefär ...

   Rape is a more heinous crime than murder since the rape victim dies troughout the period she lives.     ...

"It does´t matter how tough we are. Trauma always leaves a scar, It follows us home, changes our lives. Trauma messes everybody up. But maybe,that´s the point. All the pain & the tear & the crap. Maybe going trough that is what keeps us moving forwar...