Om jag bara inte hade cyklat iväg den där killen så hade det här aldrig hänt. Hela ditt liv kan verkligen förändras på en sekund, allt kan slås i spillror och den du var är ett minne blott. Jag kommer iväg varenda jävla detalj av den första våldtäkten. Hur dom frågar efter cigg, hur dom knuffar av mig på cykeln och släppar in mig i skogen. Hur dom ger mitt slag mot huvudet för att jag ska vara lugn under tiden dom turas på att våldta mig. Hur skulle jag kunna vara lugn när jag blir utsatt för det värsta en människa kan vara med om?Jag hör mina egna hjärtslag det ekar precis som när du har hög musik i hörlurarna, det gjorde ont i huvudet och det ljuter. Men ändå var jag inte säker på om jag levde. För jag kände mig så levande men död på samma gång. Jag kände smärtan dom åstadkom mig, paniken och rädslan, men det jag var med om var inte mänskligt. Det som höll på att hände kunde inte vara verkligt, det betydde att världen är såhär brutal och grym.Jag trodde jag skulle dö, jag önskade till och med att dom skulle döda mig där och då. Det som precis höll på att hända var bara något man läste i tidningarna. "ung flicka misshandlad och gruppvåldtagen" Det här hände inte mig, det fick inte hända mig. Jag kan inte förklara hur jag tog mig hem. Insikten om att det har hänt mig och min kropp kommer när jag möter min egen spegelbild. Där och då inser jag att den människan jag var för en timme sen aldrig mer kommer tillbaka. Hon är utbytt, det är ett offer jag ser i spegelbilden.Inget leende och dom glittrande ögonen är borta. Det är ett offer som står där och hade jag vetet vilket helvete jag skulle behöva gå igenom dom kommande åren hade jag begått självmord. Jag var längre inte ung och oskuld. Jag slutade att känna i den stunden, jag blev en robot. Men att stänga av känslorna är en tillfällig lösning, en lösning som är tillför att skydda dig när det värsta håller på att ske. Efter några år är jag längre inte i fara, jag vet att det dom gjort mot mig troligtvis inte kommer hända igen. Jag behöver inte skydda mig själv längre min från egna känslor. Kanske hade det varit enklare idag om jag inte stängde av, om jag tillät mig själv att känna där och då. Det är lätt att vara efterklok, för jag har fått ett nytt helvete. Ett helvete som på sätt och vis plågar mig mer. Genom att tillåta mig själv att känna kommer också minnen tillbaka, varenda liten detalj. Jag genomgår våldtäkterna och misshandlarna varje dag och natt i mitt huvud. Det är som att gå igenom allt igen. Kommer jag orka det här? Jag har inget annat val, för dom kan inte vinna. Dom får inte förstöra mer, dom får inte avsluta mitt liv trots att dom har dömt mig till livstid.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag kan aldrig begära att någon annan ska förstå vad jag känner och var jag går igenom. För det första kommer ingen, och då menar jag verkligen ingen att få veta allt som hänt mig och vad dom utsatte mig för. För det andra är det inte mänskligt att k...

Min ptsd har blivit mycket värre. 1 år efter första våldtäkten började jag få flashback. I början var det bara små glimtar av själva våldtäkterna. Oftast var det känslan av att inte ha kontroll och otrygghet som utlöste flashbacksen. Det var ungefär ...

   Rape is a more heinous crime than murder since the rape victim dies troughout the period she lives.     ...

"It does´t matter how tough we are. Trauma always leaves a scar, It follows us home, changes our lives. Trauma messes everybody up. But maybe,that´s the point. All the pain & the tear & the crap. Maybe going trough that is what keeps us moving forwar...